Att jobba med poesi på modersmål är som….poesi för öronen

Skrivet den av

Poesi är en tacksam genre eftersom formen är relativt fri, man behöver inte bry sig om det grammatiska på samma sätt som i andra textarbeten. Poesi är också språkutvecklande eftersom det är ofrånkomligt med diskussioner om ords betydelse samt dikternas innebörd. Man måste prata liknelser, metaforer, allegorier och andra olika typer av bildspråk. Och det här med bildspråk är ju givetvis också kulturellt präglat, olika liknelser heter olika på olika språk (stark som en björn fungerar t ex inte på dari och somaliska då djuret inte finns där). På dari finns det uttryck som går att översätta till svenska men som inte är befästa ordspråk hos oss (t ex ”Ditt hjärta är stort som havet”). Man hamnar med andra ord i en språklig fördjupning och dessutom är det så att många elever med annat modersmål står poesin väldigt nära, för dem är det en vanlig och naturlig genre. Medan många av svenskans övriga genrer är nya för våra SvA-elever så är poesi en den känner igen och kan relatera till, då i motsats till många elever med svenska som modersmål.

Jag har skrivit om samma uppgift tidigare i bloggen eftersom den är väldigt framgångsrik i det flerspråkiga klassrummet: att låta eleverna välja en dikt eller en del av en sång på sitt modersmål och översätta den till svenska. Det finns ett kunskapskrav i kursplanen Svenska som andraspråk som jag tenderar att inte beröra lika ofta som övriga krav:

Eleven kan föra enkla och till viss del underbyggda resonemang om språkliga varianter inom svenskan samt några tydligt framträdande skillnader och likheter mellan svenskan och andra språk. Eleven kan föra utvecklade och relativt väl underbyggda resonemang om språkliga varianter inom svenskan samt några tydligt framträdande skillnader och likheter mellan svenskan och andra språk. Eleven kan föra välutvecklade och väl underbyggda resonemang om språkliga varianter inom svenskan samt några tydligt framträdande skillnader och likheter mellan svenskan och andra språk.

När det handlar om översättning, från modersmål till svenska (och även tvärtom) så blir det ett intensivt språkligt arbete med fokus på skillnader och likheter mellan svenska och andra språk.

Det man får jobba ganska mycket med är att få eleverna att förstå att det sällan går att arbeta fram en klockren översättning. Ord på somaliska eller persiska kanske inte finns på svenska och då handlar det om att använda de strategier man har och försöka hitta andra vägar, det är MYCKET bra träning. Om det mot förmodan blir så att vi kör fast så lånar vi våra duktiga modersmålslärare och studiehandledare, då kan vi vränga ord tillsammans. Och sedan är det ju så att det som låter så vackert på polska eller arabiska inte alls blir lika vackert på svenska.

Utkast på dari

Det är också tacksamt att koppla ihop arbetet med muntlig framställning (att läsa upp sina verk på båda språken). I det här fallet blir ju eleven i högsta grad experten (jag kan INTE dari, somaliska, polska, arabiska, persiska), och när det gäller den svenska översättningen så blir det uttalsträning och att man som elev också måste förklara/analysera innebörden så att kompisarna förstår. Det kollektiva lärandet blir superviktigt och genom att skriva dikterna för hand, välja passande bilder och sedan montera dem så berör vi också kunskapskravet att koppla ihop text och bild. Effektivisera och komprimera, allt för att utnyttja tiden på bästa sätt.

Kognitivt krävande uppgifter gör att man hamnar i gropen!

Jag har denna gång utvecklat arbetet genom att också låta eleverna översätta en dikt från svenska till modersmål (Nils Ferlins ”I folkviseton”) vilket också gör att eleverna får en kognitiv utmaning åt andra hållet och även här blir det en djupdykning i ord och begrepp (vad betyder ”kuvas”? vad är ”gärden”).

Under arbetet har det också kommit fram att en elev har två poeter i sin familj och en annan var bäst i sin klass på att skriva egna dikter (han valde också att översätta en egen dikt, och den var väldigt fin).

Stunder av lycka i klassrummet!

Att göra något för första gången, att träna mer och att slipa på sina färdigheter

Skrivet den av

Igår var Östbergsskolans elever i åk 6-9 i Duved och Åre för att åka slalom. Många elever, inte bara nyanlända, utövar inte den här typen av vintersport regelbundet vilket gör att den här skiddagen blir väldigt viktig. För efter att nu ha deltagit som lärare i ett antal år så vet jag att just den här fjällturen blir den dagen som många elever kommer minnas som en av sina bästa dagar under högstadietiden.

Det som händer i klassrummet och det som händer i skidbacken följer samma mönster: du gör något för första gången, du tränar och tränar (med stöttning och hjälp av lärare och kompisar) och hamnar så småningom i stadiet där du har möjlighet att slipa dina färdigheter. Jag vill återigen nämna Learning pit eftersom eleverna alltid måste ner i gropen när det är dags att lära sig något nytt (som därmed oftast också är både svårt och utmanande), det är helt enkelt det som lärande handlar om. Du kommer att ramla i skidbacken, du kommer att tycka att lift känns omöjligt, du kommer få ont i fötterna och du kommer känna att det här kommer ALDRIG att gå. Men det gör ju faktiskt det, både i klassrummet och i skidbacken, därför allt är möjligt. Det handlar om hur mycket jobb du är villig att lägga ner på det (och hur mycket din lärare förmår dig att förstå att det faktiskt kommer att gå), det handlar om din vilja att anstränga dig, att inte ge upp och det handlar väldigt mycket om hur mycket du själv tror att du kommer att klara det.

Detta gäller allt vi företar oss, vuxna som barn, det är bara det att vi vuxna har erfarenhet och vet vid det här laget att träning ger färdighet. Som ung måste man uppleva det om och om igen och med stöd av, i det här fallet, lärare för att förstå att man i princip alltid faktiskt tar sig uppnår gropen och är en eller ett par erfarenheter rikare. Ansträngning lönar sig och jag vet att du kan!

Från den allra flackaste barnbacken till Åreskutans topp, från att skriva en text med massor av stöd till att känna friheten att klara det på egen hand. Same same.

Vi gjorde det! Javad och jag på Åreskutans topp.

Lektionsupplägg: Ett brev till mig själv

Skrivet den av

Som ett led i att koppla ihop skolarbetet med framtidstankar och vidareutbildning så fick jag för ett par år sedan tips på en Sv/SvA-uppgift av vår dåvarande SYV, Berit. Den går ut på att låta eleverna skriva ett brev till själv och då låtsas vara 25 år och skriva till sitt tonårs-jag. Jag tror dels att det är bra att träna eleverna på att tänka på sin framtid (utan att påpeka vikten av den, vilket jag kan uppleva vara meningslöst eftersom många högstadieelever befinner sig väldigt mycket i nuet med allt vad det innebär) och också att det kan vara motiverande och roligt att fundera både över framtid men också över sig själv just nu.

Jag inledde arbetet med att visa en musikvideo av den svenska rapartisten Fronda som heter just Ett brev till mig själv:

Först fick eleverna titta på videon och därefter lyssna på låten och läsa texten:

Ett brev till mig själv, Fronda (2015)

Eleverna fick sedan diskutera i mindre grupper om textens innehåll och gemensamt formulera en kort sammanfattning. De fick också individuellt välja ut en textrad som tilltalade dem samt motivera varför de hade valt just den raden. Helt oplanerat så blev det också en hel del uttalsträning eftersom det är lätt att snubbla på orden i en raplåt. Dessutom blev det diskussioner om flera svåra ord-och begreppsliga formuleringar som dock tilltalade eleverna.

I låten ger Fronda tips och råd till sig själv som osäker tonåring och skillnaden här är ju att han har perspektivet, men eftersom mina elever fortfarande är tonåringar så måste ju de tänka efter extra mycket på vad man skulle kunna ge sig själv för råd. Dessa kom mina elever i åk 8 fram till (nämnas bör att vi i sammanhanget också diskuterade begreppet ”klyscha” eftersom ordet dök upp och eftersom dessa tips och råd kan räknas som något ”klyschiga”, men jag lovar, INTE för tonåringar:

Tips och råd till tonårs-jaget

Sedan övade eleverna på verbformen imperativ, eftersom det är den formen vi använder när vi ger tips och råd, samt uppmanar. Våra svenska verbformer är många och kluriga, och tål att tränas på om och om igen, framför allt i sitt sammanhang. Eftersom det är viktigt att koppla aktuell grammatik till aktuell texttyp så blev det ett naturligt led i uppgiften.

Verbformer (http://sfimedviktor.edholm.eu/grammatik/verb/verbformer/)

Därefter fick eleverna läsa två exempeltexter (de fick själva välja vilka två). Elevexemplen innehåller mest texter där en 25-åring skriver till sig själv i realtid. Det som blir extra knepigt för eleverna är att TÄNKA sig själva i realtid tio år framåt i tiden och skriva om det. Det kan ju också vara svårt att reflektera över sina tankar och känslor som tonåring JUST NU, men jag tror på den här typen av kognitivt krävande uppgifter; att tänka om tänkande, den metakognitiva förmågan. Jag upplever också att många nyanlända elever är ovana vid den här typen av uppgifter, och med tanke på målen och förmågorna så måste de träna extra mycket.

Exempeltexter, brev till mig själv (http://tjejkraft.se/tag/brev-till-mig-sjalv)

Slutligen ska nu eleverna skriva ett eget brev till sig själv. Nedan bifogar jag uppgiftsinstruktionen och tillhörande matris:

Ett brev till mig själv, uppgiftsinstruktion

Bedömningsmatris Ett brev till mig själv

Matrisen behandlar skrivdelen och är viktigt eftersom jag behöver bryta ner kunskapskraven i mindre delar för att eleverna ska förstå essensen av uppgiften. Dessutom är det den de använder under arbetet med elevrespons.

Det här är exempel på en uppgift där jag får med en hel del kunskapskrav och också de olika förmågorna. Eleverna får både läsa, skriva, lyssna och samtala. De får arbeta med begrepps-analys-kommunikativ och metakognitiv förmåga och därmed blir en uppgift så oerhört mycket mera effektiv.

Om jag får mina elevers tillåtelse så återkommer jag med elevexempel. Jag läste faktiskt upp delar av en text för mina åk 9:or som en av mina 7:or håller på att skriva (anonymt och med elevens tillåtelse, sådana här texter kan ju bli både utlämnande och personliga). De blev mäkta imponerade och förstod på så sätt också hur de skulle arbeta med sina texter. Kollektivt lärande när det är som bäst

Så du är rädd för vad människor tycker, men det är ju bara du som tror att du vet vad dom tycker (Fronda)

 

#skolkören

Skrivet den av

Skolkören är en rekryteringskampanj med syftet få flera behöriga förskollärare lärare att söka sig till Jämtland/Härjedalen. Initiativet kommer från våra kommuners olika förvaltningar och omfattar pedagoger från förskolan upp till gymnasiet. Kommunikationsbyrån Trampolin PR (http://trampolinpr.se/) driver arbetet och vi är två ambassadörer från varje kommun i J/H-regionen som representerar förskola, skola eller gymnasiet. Syftet är att lyfta fram och fokusera på allt som är bra med våra verksamheter bl a eftersom media ofta fokuserar på det som är mindre bra, att komma med goda exempel och visa vilka bra och inspirerande jobb vi har. Mindre bra publicitet måste vägas upp med bra!

Som en del i det hela så har man specialskrivit en låt om lärare och till den ska vi spela in en kort film som symboliserar vad yrket kan handla om. Så, i måndags var vi i studion för att spela in kör på refrängerna. Nu är ju inte samtliga av oss några direkta fullblodsproffs på sång, det är inte därför kampanjen heter ”Skolkören”. Utan det namnet antyder är att alla goda röster ska höras, att vi ska sprida allt som är bra med skolan. Hursomhelst så råkade det ändå bli så att de flesta av oss ändå håller på med musik och sång på vår fritid, och det var kanske bra…

Vi sjöng och sjöng…

…och Johan spelade in

Nästa steg är att spela in den tillhörande lilla filmen som ska få nuvarande och blivande lärare att förstå vilka roliga, utmanande och inspirerande jobb man kan få i Jämtland/Härjedalen.

Fortsättning följer…