Teamwork med ”gammal” elev

I min SvA-grupp i åk 9 finns en stor andel dari-talande elever varav några har börjat hos oss nu efter sommaren. Dessa elever ska alltså söka till gymnasiet 1 februari och som jag har nämnt tidigare så är det ett mycket svårt beslut. Och det handlar inte enbart om val av program utan också om gymnasiet som organisation, en del i vårt svenska skolsystem. Många nyanlända elever tycker att grundskolan är komplex med alla kursplaner, kunskapskrav och vårt betygssystem, men när det kommer till gymnasiet så blir det på många sätt ännu mer komplext och framför allt svårare. Eleverna upplever sig mer ensamma och framför allt krävs det av dem att de ska vara självständiga. Organisationen på högstadiet (eller egentligen grundskolan) är ”tightare” kring våra SvA-elever (ja, övriga också såklart) medan de på gymnasiet ska fixa det mesta på egen hand. Åtminstone upplever mina elever som har börjat på gymnasiet, att det är så.

Egentligen är det väl ganska logiskt om vi tänker oss en elev med svenska som modersmål och som bor med en eller två föräldrar här i Sverige: personaltätheten och därmed också stöttningen minskar från förskolan, lågstadiet, mellanstadiet, högstadiet och vidare mot gymnasiet, universitetet etc. I takt med att du blir äldre så förväntas det av dig att du blir mer och mer självständig, ansvar och beslut förflyttas mer och mer över till dig som individ. Dessutom har du kanske föräldrar på plats som kan stötta dig kompensatoriskt i hemmet om det skulle behövas, Men betänk då att du har kommit till ett nytt land som 14- eller 15-åring och kanske också som ensamkommande: då kan vi inte förvänta oss att alla klarar av att bli självständiga och ta beslut på egen hand på samma sätt som svenska elever, och på mycket kort tid.  I sitt hemland då? Ja, förmodligen, eftersom som du då befinner dig i ett kulturellt, samhälleligt och språkligt sammanhang dom är bekant för dig.

I en önskevärld skulle hela apparaten förskjutas ett stadium för våra nyanlända elever: högstadiet borde vara mer som mellanstadiet och gymnasiet mer som högstadiet, alltså mer stöttning under längre tid speciellt eftersom det tar så lång tid att tillägna sig ett skolspråk men också för att många ämnen och framför allt ämnenas innehåll är nytt för många av våra nyanlända elever.

Jag tror säkert att det finns gymnasieskolor i Sverige som är väldigt duktiga på att fånga upp eleverna och erbjuda dem en organisation som utgår från de organisatoriska och individuella framgångsfaktorerna:

Framgångsfaktorer organisatoriskt

Framgångsfaktorer för individen

Men, jag tror också att gymnasieskolorna kan förbättra sin organisation gällande denna elevgrupp.

I torsdags fick vi besök av en av mina elever, Parham,  som precis börjat på Teknikprogrammet. Parham har bott i Sverige i lite mindre än tre år. Jag ville att han skulle komma och prata om åk 9 och gymnasiet för mina dari-talande elever, dels för att berätta om hur man ska tänka i åk 9 (vikten av närvaro, att jobba hårt, att utnyttja läxstöd och spif, att fråga igen och igen, att effektivisera sina studiestrategier, att lämna in uppgifter i tid etc) men också för att berätta om gymnasiet som organisation för att eleverna ska förstå vad som förväntas av dem kommande läsår. De fick också möjlighet att ställa frågor om gymnasiet, olika ämnen, upplägg, yrkesprogram och högskoleprogram, vad ev dispens i engelska innebär och hur få frånvarotimmar man faktiskt kan ha för att studiebidraget ska dras in.

Åk 9 blir ett MYCKET viktigt år eftersom all kunskap och allt skolspråk de kan tillförskansa sig under läsåret har väldigt stor betydelse för, dels om de får tillräckligt med godkända betyg och meritpoäng för att komma in på önskat program, men också för att inställningen till skolan i stort leder till hur det kommer att bli.

Sedan vill jag också understryka att det inte är lätt att få betyg i tillräckligt många ämnen under ett eller två år i ordinarie klass och det måste vi göra våra elever medvetna om. Som jag skrev tidigare så är språkutveckling och ämnesinlärning ingen ”quick fix”. Både att lära sig ett språk och också att tillägna sig och förstå ett ämne tar tid, och att fixa detta på ett år är en oerhört tuff uppgift. Eleverna måste förstå att eftersom de kom sent till grundskolan (av förklarliga skäl) innebär det att det förmodligen kommer att ta längre tid innan de når gymnasieexamen, det är inte konstigt. Min erfarenhet är att både elever och vårdnadshavare uppskattar att vi är realistiska, och att det viktigaste är att de bibehåller lusten att lära. Om det blir för svårt är det lätt att tappa den lusten, och för mig som lärare skulle det vara ett misslyckande.

Tusen tack Parham, för att du kom och berättade om åk 9 och gymnasiet! Det betyder mycket för mina elever och mig.

Alla ska med!

Alltså det här jobbet som SvA-lärare på senaredelen som jag har, det innehåller verkligen allt! Skratt, gråt, problemlösning, ilska, glädje, utmaningar, svårigheter, ner i gropen och upp igen, överraskningar, aha-upplevelser, lycka etc etc etc. Elevgruppen är en palett full av olika erfarenheter, språk, kulturer, referensramar, religioner, personligheter, människor och ingen dag är någonsin den andra lik. Och med tanke på mångfalden i elevgruppen så behöver jag anpassa min undervisning efter varje individ MEN på gruppnivå: ALLA SKA MED!

Jag har i år en grupp SvA-elever i åk 9 som än så länge består av 13 elever. Några går om sitt nionde år, några är åldersadekvata, någon har bott i Sverige i 8 år och någon har bott här i 10 månader. I gruppen finns fem olika modersmål (dari, kurdiska, polska, arabiska och somaliska) och elever som ligger på väldigt olika nivåer i sin språkutveckling, av förklarliga skäl. Det gör att eleverna i gruppen har väldigt olika behov när det gäller stöttning och metod. Vissa behöver mer, andra mindre. Det som vi dock inte kommer ifrån är det faktum att samtliga elever i gruppen måste jobba mot samma mål eftersom kunskapskraven givetvis är demsamma för alla.

Några av mina nya elever har gått mycket lite i ordinarie klass och inte alls läst ämnet SvA i ordinarie grupp utan arbetat med grundläggande svenska i FBK. Nu är jag av den åsikten att man kan jobba genrer med elever som är alldeles nya i språket , men om eleverna inte har gjort det systematiskt under tiden i FBK-då är det MÅNGA genrer man måste lära sig på oerhört kort tid. Under ett år i åk 9 ska man lära sig, eller lära om samtliga på ett nytt språk, det är en gedigen uppgift, och för en mycket stor andel nyanlända elever så är det genrer som de aldrig heller tidigare skrivit (eller läst). På så sätt är SvA ett svårt ämne och min uppgift som lärare blir att bryta ner för att kunna bygga upp, och samtidigt stötta, stötta, stötta.

I åk 9 ska elverna också göra nationella prov dvs kunna läsa och förstå olika genrer, samtala/tala  utifrån olika genrer och skriva en genre. Proven börjar redan i november så undervisningen måste vara effektiv. Nu är det ju (förstås) så att språkutveckling tar tid, och det tar olika tid beroende på en mängd olika faktorer som t ex skolbakgrund, modersmål, studieteknik, erfarenheter, studietraditioner etc etc. Som exempel kan jag ta många av mina somaliska elever som arbetat med texter på ett helt annat sätt i Somalia, oftast genom att svar på lärarens frågor med korta svar. Många har heller inte läst skönlitteratur (romaner eller noveller), eller argumenterande text (insändare, krönikor, debattartiklar) men har istället läst och hört väldigt mycket poesi och lyssnat på sagor. Givetvis blir flera av genrerna i Lgr-11 svåra då, många bygger också på en förmåga att diskutera, reflektera, argumentera, analysera och ifrågasätta både muntligt och i skriven text. Om man har vuxit upp i en diktatur där ordet inte är fritt så innebär det ett helt nytt sätt att tänka på, och vi lärare måste ge dem det verktyget eftersom Sverige är en demokrat och eftersom ord är makt.

Med andra ord är språkutveckling ingen ”quick fix”, men mitt uppdrag är ändå att hjälpa eleverna att komma så långt som möjligt på kort tid och då måste jag vara effektiv t ex genom att bygga in grammatiken i genrerna, arbeta med modelltexter, bygga kunskap genom exemplifiera, berätta och visa.

Jag har tidigare skrivit om att det är lite som att hoppa från 10:an när man ska introducera nya genrer i SvA-grupper, därför att man måste vara oerhört flexibel och lyhörd för att få eleverna att kunna och förstå. Dessutom tycker de flesta att det är skrivandet som är det allra svåraste, och där tror jag att vi alla kan känna igen oss. När vi läser eller pratar på ett annat språk kan vi använda olika strategier för att förstå och göra oss förstådda, men när det gäller skrivandet finns det inte så många genvägar. Det är liksom bara att skriva, skriva, skriva och rätta, rätta, rätta som gäller. Och det är en process som tar tid.

I åk 9 har vi precis inlett ett arbete med KRÖNIKOR. Jag har valt just krönikor för att eleverna måste träna på objektivitet/subjektivitet, fakta/åsikt, det fria ordet och att uttrycka de olika förmågorna i skrift. Krönikan är svår men tacksam eftersom innehållet kan bestå av i princip vad som helst och den behöver inte heller vara så lång. Jag kommer att skriva om krönikearbetet och hur jag väljer att lägga upp det här på bloggen för ALLA SKA MED!

Fakta och åsikter

Fakta och åsikter

Vikten av SYV

Skrivet den av

Jag har skrivit om vikten av studie-och yrkesvägledning för våra nyanlända elever tidigare och nu gör jag det igen. SYV är en av framgångsfaktorerna gällande nyanländas skolgång på det individuella planet och såklart också organisatoriskt eftersom de är de organisatoriska förutsättningarna som borgar för möjligheterna till samarbete. Det här läsåret har vi ett relativt stort antal nyanlända i årskurs 9 på Östbergsskolan, och det ska göra sina gymnasieval om några månader. Anledningarna till att SYV blir extra viktigt för just dessa elever är flera:

-många behöver extra stöd i att förstå det svenska skolsystemet (som också innehåller MÅNGA svåra ord och de behöver upprepas om och om igen)

-eleverna behöver kunskap om de olika valmöjligheterna som finns gällande gymnasiet

-tiden är knapp, valet ska göras efter jul, och då måste eleverna känna till de olika gymnasieprogrammen (18 st med tillhörande inriktningar) och vad de innehåller och leder till

-eleverna behöver veta och påminnas om de krav som en gymnasieansökan ställer på dem (betyg, ungefärliga meritvärden, frånvaro kopplad till studiebidrag etc)

-eleverna måste känna till sina rättigheter (t ex tillgång till studiehandledning på modersmål)

-eleverna behöver mycket stöd gällande sina tankar om framtiden (t ex möjligheter till vidareutbildning, eventuella yrkesval etc)

-eleverna måste ges många möjligheter att diskutera med och ställa frågor till SYV för att på så vis ta ett beslut

-diskussioner om vidareutbildning och framtid är motivationshöjande för många

-det framtida yrkeslivet i Sverige skiljer sig åt från många elevers hemländer, i Sverige är det idag mycket svårt att få jobb utan utbildning, och det måste eleverna ha god kännedom om

Idag kom Henrik till oss för första gången. Henrik är ny studie-och yrkesvägledare på skolan och valde att inleda arbetet med eleverna genom att visualisera och konkretisera det svenska skolsystemet på ett väldigt sinnrikt sätt; med leksaker och pilar. Från förskolan till grundskolan, gymnasiet och sedan antingen ut i arbetslivet eller vidare till universitet och arbetsliv beroende på val av gymnasieutbildning.

Det svenska skolsystemet på ett bord

Det svenska skolsystemet på ett bord

Syftet med denna först träff var att dels visa eleverna de olika vägarna men också att väcka en initial tanke hos dem: vad vill jag? Eleverna fick fylla i en liten enkät om hur säkra de i dagsläget är gällande sitt gymnasieval, några tankar om framtiden och vad de skulle kunna tänka sig att arbeta med. Läsåret har precis börjat, de flesta eleverna är inriktade på att främst vara här och nu och fokusera på aktuellt skolarbete. Dock är det ändå oerhört viktigt att redan nu sätta igång en tankeprocess gällande framtiden för här och nu påverkar hur det blir kommande år och det kan våra elever påverka. Men för att kunna påverka så måste man ha kunskaper om det som komma skall, och vis av erfarenhet; nyanlända elever i åk 9 har oerhört många tankar om sin framtid och behöver därför massor av möjligheter och tillfällen där de kan framföra sina tankar om och diskutera om gymnasiet.

Detta blev en mycket bra första träff med SYV, där eleverna fick en bild av det svenska skolsystemet nedbrutet i mindre delar. Eftersom det visuella många gånger är kompensatoriskt stöttande för elever i språkutveckling så är jag helt säker på att bilderna av legobitarna sitter där nu. En initial förståelse för något som så småningom kommer att påverka dem i hög grad: ett val som på många sätt formar deras framtid.

Jag ser fram emot vidare samarbete med Henrik!

 

 

Schemaläggning deluxe!

Skrivet den av

I år har våra schemaläggare (åk 6-9) på Östbergsskolan, Björg och Eva, lyckats med det oerhört svåra att parallellägga samtliga SvA-lektioner med Sv-lektionerna. Vi har tre-parallelligt i åk 6-9 och förutsättningarna för att lyckas med detta konststycke är då att olika svenska-lärare har ämnet i de olika årskurserna. För mig och mina SvA-elever innebär detta att:

-grupperna i SvA blir större vilket gör arbetet i klassrummet mer dynamiskt

-fler elever från samma språkgrupp på samma plats vilket gör att de enklare kan stötta varandra

-fler elever från olika språkgrupper vilket gör att vi kan lära av varandra

-elever som har bott i Sverige under väldigt varierande tider vilket också gör att det kollektiva lärandet ökar, vi lär av varandra. Dessutom finns en stor förståelse i gruppen för hur det känns att vara relativt nyanländ eftersom i princip alla övriga i gruppen har erfarenhet av detta.

-då lektionerna med respektive årskurs ligger samtidigt blir MIN undervisningstid mycket mer effektiv, vilket gör att jag kan schemaläggas på spif (extra svenska som andraspråk) och på så vis arbeta ännu mer med eleverna och deras språkutveckling. Då vi på Östbergsskolan har lektioner som är 85 minuter långa så innebär det att mina elever får undervisning i SvA 4×85 minuter i veckan (såvida de inte läser ett modernt språk istället för spif).

-eftersom min undervisning har optimerats så innebär detta att jag kan schemalägga tid för studiehandledare och modersmålslärare. Det underlättar samarbetet med Modermålsenheten då jag kan styra samarbetet till en tid då jag verkligen har tid. Eftersom arbetet med våra nyanlända kräver ett tätt samarbete ämneslärare-studiehandledare-elev-fbk-modersmål, så är det av stor vikt att vi avsätter tid för träffar. På så sätt får vi alla en bättre inblick i elevernas utveckling. Dessutom tar det tid att samordna de olika studiehandledarnas scheman för att tiden i respektive klass ska bli så bra som möjligt.

I år utgick schemaläggarna från SvA-Sv i ett tidigt skede eftersom organisationen kring dessa ämnen blir så speciell då så många lärare är inblandade. Det är jag tacksam för! För mig är det att sätta elevens bästa i fokus.